söndag 5 januari 2014

Det hemska har hänt

PÅ juldagen avlivades min älskade lilla Zoya.

Det var det absolut värsta beslut jag tagit i livet och känner nu knivvass sorg o saknad, som går i attacker och det allra värsta dagarna har nog varit. Jag börjar fungera hyfsat som en människa faktiskt.
Världens finaste Zoya har blivit en ängel.  Hon blev knappt 12 år och jag har haft henne sen hon var 8 veckor gammal. Nu är här väldigt tomt o otrivsamt i huset.

7 kommentarer:

  1. Åh vad tråkigt! Har tänkt på er.
    Ja 12 år är en lång tid och det går knappt att minnas hur det var före dem.
    Jag minns inte livet före min 16 år gamla katt Rioja; även hon i djurens himmel nu.
    Hur otroligt det än verkar nu så kommer det en dag då du kan tänka på Zoya med bara glädje och utan smärta.
    Det tar tid men den kommer.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Helen. Ja det är bra att tänka på att man att den tiden kommer när man kan tänka på zoya utan att få gråtklump i halsen. Kram

      Radera
  2. Vad sorgligt att höra, ett tufft beslut att ta, men beslutet att ta bort sin själviskhet jämtemot djurets eventuella lidande tar man ju på sig som det viktigaste löftet den dagen när man blir husse eller matte. Förstår att det är tungt, Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ett stort ansvar man har. Får se det som en kärleksgärning att släppa henne fri. Men sorgen o saknaden är otrolig. Kram

      Radera
  3. Fy så tråkigt och saknaden och sorgen efter dessa älskade tassar skär i hjärtat.
    En hundvän som funnits med under många år finns inte längre, tungt beslut att ta men också ett ansvarsfullt. Men det gör ju inte saknaden ett dugg mindre.
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Ja mycket stark sorg o saknad. Ska hämta askan i dag elelr i morgon. Får leta efter nån fin liten hund-urna av något slag. kram

    SvaraRadera