Zoya är född 8 april 2002. Hon är min första hund. Hon är renrasig labrador och jag har följt hennes stamtavla ner till 30-talet.
Zoya kom in i mitt liv när jag var i ett känsligt och speciellt skede av mitt liv. Hon är med mig i stort sett överallt utom när jag jobbar. Jag mår inte riktigt OK om hon inte finns i närheten. Och jag har svårt att föreställa mig hur jag kommer att kunna stå ut den dag hon inte mer finns.
Man kan beskriva Zoya som: entusiastisk, männsikoälskande, oblyg, Älskad av de flesta som känner henne, "översocial", Önskan om att vara i centrum speciellt om flera männsikor är samlade, Mycket tålig, Smärtokänslig, oaggressiv, Anpassar sig till alla förhållanden bara jag finns med, Stark motor, God apportör, älskar bada i hav och sjö (gärna vintertid), har mycket vackra kloka ögon, älskar att leka med människor (trots åldern)
Rasstandard:
Här följer endast utdrag, med ändamål, helhetsintryck samt uppförande / karaktär.
"Rasen har som sin huvudsakliga uppgift att vid fågel- och småviltjakt
arbeta efter skott och då främst som apportör. Stor arbetslust, styrka och spänst i kombination med god följsamhet gör den väl lämpad för sina arbetsuppgifter.
Labrador retriever är en starkt byggd, kompakt och mycket rörlig hund med bred skalle, bred och djup bröstkorg och brett och starkt ländparti och bakställ. Den är mycket rörlig, har utmärkt luktsinne, är en god apportör och har passion för vatten.
Till temperamentet är rasen intelligent och följsam med en stark vilja att vara till lags. Den är godmodig, entusiastisk och vänlig, utan spår av aggressivitet eller blyghet. Labrador retriever är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare."
Citat från Labrador retriverklubbens hemsida
Labradorens ursprung
Torskfiskarna på Labrador lärde sig snart att förstå vilken tillgång de hade i den lilla newfoundländaren. Den var inte bara lättlärd, den var också synnerligen duglig. Den räddade mången värdefull fångst som annars till ingen nytta skulle ha försvunnit ut i havet. Den fungerade som duktig apportör av fågel, och även som draghund kunde den användas med fördel.
Men den hade ännu en viktig uppgift - att hoppa i havet för att simma iland med repändar som där togs emot för att ankra båtarna. Klimatet hundarna levde i krävde en päls som klarade av kyla och snö, den päls kallar vi på fackspråk för dubbel. Detta innebär att den har en något ullig underpäls med täckhår av något grövre struktur. Denna päls är än idag ett måste på en labrador.
Den utterlika svansen var då, precis som nu, ännu ett kännetecken. Även den har förstås ett ändamål. I vattenarbete använder labradoren sin uttersvans som ett effektivt roder. Säkert har många hört talas om att labradoren har simhud mellan tårna.
På Newfoundland kallades labradoren för "shortcoated S:t Johns dog" efter hamnstaden där. Torskfiskarna såg chansen till en liten extrainkomst genom att ta med sig hundar över till England där de uppskattades av markägare som ville ha hundar för jaktändamål. Väl kommen till England kallades den snart för Labrador. Man korsade in curly- och flatcoated retriever och senare även setter och pointer. 1903 blev labradoren godkänd som ras i England.
Citat från Labrador retriverklubbens hemsida
Sånt jag inte visste om labradoren innan:
- Unik pälsstruktur:Producerar mer serbum (vätska från talgkörtlar) än andra raser, vilket gör pälsen mer vattentät. Efter bad och ruskning innehåller labradorens päls 70% mindre vatten än t ex pälsen hos en schäfer. Bildas inte istappar i kall luft efter bad.
- Naturligt STOR aptit: Antagligen nedärvd (genetisk disposition)från förfäder som för att klara arbete i iskallt vatten behövde extra fett och stort dagligt kaloriintag. Labradorer har färre muskler och mer fett jämfört med andra raser. Risk för övervikt vid för lite motion.
- 220 miljoner doftceller: dubbelt så många som de flesta andra raser.
- Förmåga att memorera: kan memorera fallplatsen för upp till tio fällda byten.
Hämtat från Royal Canins forskningscenter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar